Sara och huliganerna

Helsingborg 25 april 1999. Av SaraClaes

På vägen hem från vårträffen i Båstad 1999, tog jag en sväng in till Helsingborg. När jag kom ut från toaletten på järnvägstationen var det fullt med kravallpoliser i svarta overaller med visirförsedda hjälmar, sköldar, hästar och bilar med blinkande blå-ljus överallt. HIF har vunnit med 4 -1 över Djurgården.

Ungdomsgäng i Djurgården tröjor springer omkring och poliser springer efter. Jag står bland åskådarna. Jag är diskret klädd i blåa stretchjeans, vit topp och en nyinköpt kort svart skinnjacka. Alla tittar på "kravallerna". Ingen tittar på mig. Efter en stund drar jag mig bort mot bilen utanför Grand Hotell för att fortsätta mot Malmö. Jag stannar till ett ögonblick i solskenet mitt på hamnplanen och lutar mig mot en låg mur när plötsligt ett helt gäng huliganer kommer rusande rakt mot den plats där jag står. Dom passerar med minsta möjliga marginal och samlar sig cirka 25 meter bort. Plötsligt hör jag en röst ur hopen:

- Kolla ... Nordens största transa!!!

Alla huliganerna flyttar sig som en man så att dom skall kunna se mig bättre. Dom visslar och kastar slängkyssar. Jag tittar mot dom och ler. Dom skickar fram en generad kille som utan ett ord överräcker en röd tulpan. Jag tar emot blomman, tackar och vinkar till gänget bakom honom. Då vänder jag mig om... och upptäcker hela Helsingborgs kravallpoliskår(!) 25 meter bakom mig. Uppställda på bred front som en romersk legionärsarmé med sköldar, hjälmar, hästar och walkie-talkies på högsta volym. Jag inser att jag står alldeles ensam mitt emellan huliganerna och kravallpolisen. När fotbollsfansen kom springande tänkte jag först gå undan, men sen slog det mig att det hade "Claes" aldrig gjort. Det finns, enligt min uppfattning ingen anledning att ändra beteende bara för att man är annorlunda klädd. Nu står jag där jag står. Mitt mellan två eldar. Ska jag lämna den skränande hopen och söka skydd hos polisen eller ska jag gå åt sidan och låta dom fortsätta skymfa mig? Jag bestämmer mig för att anfall är bästa försvar och går fram för prata med dom. Då springer dom undan!!!!

Är ni rädda för en transa? ropar jag efter dom.
- Du är ju äcklig för fan! Försvinn! Stick härifrån! skriker dom och stannar upp en bit bort.
- Jag skulle bara tacka för blomman, försöker jag lite oskyldigt.
- Är du kille eller tjej, frågar en mörkhyad grabb.
- Jag är lika mycket kille som du, svarar jag uppriktigt.
- Har du kuk eller fitta? frågar en flinande yngling och pekar på mina tajta byxor där han tycker det borde se annorlunda ut.
- 30 år som transvestit har lärt mig alla trick, svarar jag med illa dold stolthet. Vill du veta hur man gör?
- Ta av dig solglasögonen, ropar en kille i alldeles för stor Djurgårdentröja. Jag gör som han säger.
- Fy fan, han har målat ögonen också! säger en tjej och hånskrattar. Jag ler mot henne, men hon vänder bort huvudet för att slippa ögonkontakt.
- Ryck av honom peruken, ropar en kille längst bak.
- Gör det själv, uppmanar jag honom och tillägger. Gud va' du är modig som vågar stå längst bak och säga till nån annan att göra bort sig. Kom fram och gör det själv! En kille seglar runt bakom mig och jag vänder mig om.
- Är det du som springer ärenden åt honom längst bak? Han ler generat, rycker på axlarna och går undan!
- Du får hundra kronor om du kysser den långe polisen, säger en annan.
- Det kostar mycket mera än 100 kronor att övertala mig till det, svarar jag och skrattar. Vad tror du min fru skulle säga om hon fick veta att jag kysst en kille?
- Är du gift? utbrister en liten huliganska längst fram förvånat. Vad tycker din fru om att du ser ut så där?
- Hon tycker såklart inte att det är någon höjdare, men det...
- Varför är hon då gift med dig? avbryter hon.
- Hon tycker kanske om mig ändå... svarar jag lugnt och ler. Flickan ser glad ut, nickar förstående och går åt sidan.
- Det luktar svett, säger en något tjockare huliganska och kniper i näsan med tumme och pekfinger.
- Om det luktar svett så kommer det från någon som står närmare dig. Jag luktar "Honeysuckle", svarar jag vänligt.
- Men varför är du klädd som en tjej? frågar en klen liten hulligan av utländsk härkomst.
- Jag är transvestit! Varför är du svarthårig? Du har blivit svarthårig, jag har blivit transvestit. Vissa blir både och ...
- Jag tycker du är äcklig! avbryter han tvärt.
- Ska jag då tycka att du är äcklig bara för att du är svarthårig, kontrar jag.

- Är alla lika fördomsfulla som han här framme, frågar jag med hög röst ut över gänget och pekar på den lille huliganen längst fram.
- Kom vi drar, kontrar han som ville rycka av mig "mössan". Ordväxlingen fortsätter ytterligare en kort stund. Nån frågar om jag har en "cig".
När dom fått klart för sig att jag varken är rädd eller förbannad tröttnar dom, och efter en stund upplöses gänget. Polisen, som också insett att det inte kommer att hända något mer har börjat stuva in sig i sina bilar. Dom ridande poliserna är redan borta. Nästa gång det blir grön gubbe går jag över gatan och bort till min bil. Jag trycker igång cd-spelaren och "Rockin' all over the world" med John Fogerty dånar ur högtalarna när jag lämnar Hälsingborg. Är transvestiter polisens nya hemliga vapen i kampen mot fotbollsvåldet? Undrar om jag varit lika kaxig om jag inte haft hela Helsingborgs kravallpolis i ryggen? Vem sa att myndigheterna inte backar upp oss transpersoner..?