Bevara mångfalden - var dig själv!

Söderköping

Var dig själv, alla andra finns redan! Oscar Wildes ord sammanfattar mycket av det Claes Schmidt vill säga i sina föreläsningar om mångfald.

På fredagen var skåningen, mannen, entreprenören, transvestiten, marknadschefen Claes Schmidt/SaraClaes på besök i Söderköping för att föreläsa om de normer och värderingar som styr våra liv. Publiken utgjordes av kommunanställda som bjudits in som ett led i kommunens likabehandlingsprogram.

- Vi programmeras dagligen om vad vi ska tycka, inte minst av media. I skolan sätts till och med betyg på hur programmeringen har lyckats. Men våra föräldrar är våra största programmerare. Och den uppfostran vi får baseras på när våra föräldrar blev programmerade.

Claes Schmidt ironiserar över hur mycket enklare allt var förr, när han ”programmerades”. Alla var heterosexuella, ingen gick in i väggen, alla åt kött, det fanns inga allergier, möjligen matutslag. Alla kunde gå i trappor, handikappade var ju invalider och räknades inte. Döva hade bindlar med tre prickar och blinda med fem.

- Och judar hade Davidsstjärnor. Nej visst nej, det var ju inte här. Idag är det mycket krångligare, vi vet inte vem som hör eller ser, vem som är heterosexuell, vem som är vegetarian...

Enligt Claes Schmidt saknar hjärnan begränsningar, och kan uppgraderas hur mycket som helst. Men vi gör det inte:

- En del vet inte ens hur man får igång hjärnan. Det är sådana som säger, nej det går inte. Men allting går, det tar bara olika lång tid.

- Vad är det som är normalt? Det som är normalt i Söderköping kanske inte är normalt i Stockholm, det som är normalt i Sverige kanske inte är normalt i Spanien och det som är normalt i Europa kanske inte är det i Afrika. I stället för att säga att något är onormalt kanske man ska uttrycka sig på ett annat sätt. Att det där är jag väldigt ovan vid.

- Vi är ovana vid ganska mycket. Tänk på en amerikan, en ryss och en japan, uppmanar han publiken. Var det någon som fick upp en bild av en amerikan i rullstol? En ryss som är homosexuell eller ett japanskt barn? Nej!

- Men vem har placerat bilderna i våra huvuden?

I sin tighta mönstrade tröja, tighta jeans, högklackade skor och blonda peruk utmanar Claes Schmidt sin publik med en blandning av uppenbara sanningar ställda på sin spets och skämt som får en att hicka till lite. Klädd som kvinna kan han säga sådant som den som tänker heteronormativt inte vågar, eller kan, säga.

- Han väcker verkligen tankar om hur fördomsfulla vi egentligen är, tyckte Monica Tulldahl-Gustadsson, enhetschef på den dagliga verksamheten inom LSS, i pausen.

- Man tänker till lite extra, tyckte David Carlsson, barnskötare på Skönbergaskolan. Jag tror jag kommer ha nytta av den här i mitt jobb och föreläsningen är en bekräftelse på vad jag försöker säga barnen, att jag är på rätt linje. Jag försöker att inte ha fördomar men visst upptäcker man att de finns där.

När vi föreställer oss en vanlig svensk kommer oftast bilden av en vit, medelålders, heterosexuell man utan funktionshinder upp.

- Vet ni hur stor andel av den arbetande befolkningen som stämmer in på den bilden? 24 procent! Och av hela befolkningen? 4 procent! Inget är så ovanligt som det normala.

- Vem bestämmer hur vi ska tänka? Einstein har sagt att det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänkt. Det tycker jag är klokt sagt.

Hjärnan vill ha ordning och reda, därför skapar vi ”avtal” om hur saker och ting ska vara och fungera. Men ibland blir det en konflikt mellan den ordningen och verkligheten. Som det här med hur många kön vi har. I den kristna, judiska och muslimska världen har vi två. I andra religioner finns det utrymme för betydligt fler.

- Världen är full av människor som inte vet vilket kön de hör till. Varför ska det man har mellan benen bestämma vem man är.

- Ofta utgår man från sig själv. Man ser det man letar efter. Du ser inte andra som de är - utan som du är. Jag skulle vilja att man lyfter frågan och ser människan. Vi har ansvar allihop för hur världen ser ut.

Claes Schmidt tycker att man ska vara medveten om att man har fördomar. Sedan kan man fundera över varför man har dem.

- Den farligaste av våra fördomar är att vi tror att vi inte har några. Ju mer vi lär oss om andras olikheter, desto mindre vill vi bekämpa dem, säger Claes Schmidt/SaraClaes.
 
Anna Bennich
Norrköpings Tidningar 2011-04-24